flopsy

ja, då har ja suttit å läst sedan klockan var elva. å JA, ja har verkligen läst då!! men som vanligt nuförtiden så har ingenting fastnat....ja kommer verkligen inte ihåg vad ja precis läst. försöker lixom gå tebax i texten i huvudet för att kort sammanfatta va ja läst, men ja kommer verkligen inte på något att skriva....ja har ingen aning om va ja läst, så varför ens fortsätta? varför ens försöka när ja redan vet att ja kommer misslyckas imorgon. mm ja vet att de inte blir bättre av att ha den inställningen på de hela som ja har just nu, men hur skall man förbättra den när man verkligen tycker detta är skit å inte vill ngt hellre än att köra hem? hur skall man då göra? ska ja fortsätta försöka läsa eller ska ja bara skita i de å hoppas på de bästa imorgon, att ja fortfarande kommer ihåg ngt från de två senaste tentorna (som ja inte klarade)...eller? varför i hela fridens namn gör ja detta? för att ja tycker om att plåga mig själv? nä inte riktigt...har inge svar på vaffö ja gör detta egentligen...för att man SKA kanske...men SKA man verkligen när man inte mår bra av de? ska man inte skita i de å hoppas på att man snart mår bättre å göra de då istället å kanske lyckas? istället för att man gör de nu å mår skit å misslyckas. å kommer ja misslyckas så kommer de lixom inte stärka mig, snarare trycka ner mig ännu mer....jaja.....*ger mig själv en örfil* å säger åt mig själv att skärpa till mig! de finns folk som har de MKT värre än va ja har! ja borde skämmas för att ja sitter här å klagar!

jahopp, då ligger man här i sin 90 säng i sthlm med tårarna rinnandes nedför kinderna igen dådå....det känns som om ja åkt ca 3mån bakåt i tiden. har jag inte kommit längre i mitt liv än såhär? men de har ja ju, bara inte här uppe å inte helt själv...saknar mina pojkar där hemma nått så otroligt mkt!! e värre nu än någonsin, fast kan la bero på att ja inte vatt ifrån dem på ett tag nu. fast samtidigt som ja ligger här o e ledsen så e ja även lycklig, lycklig för nu är jag verkligen 100% säker på att jag gjort rätt beslut i att ta studieuppehåll. jag vill verkligen satsa på de jag har där hemma, mår bra när jag är där hemma till skillnad från vad jag gör här uppe. visst är det jätte kul att åka upp här o träffa kompisar en helg eller så, men inte mer än så. mitt liv finns i malmö å har alltid gjort, va bara jag som ville ut å pröva mina vingar lite. tyvärr är jag sjukt irriterd på mig själv att ja inte går klart utbildningen här uppe, för de känns som om jag misslyckats. å jag vet att de inte ska göra de å att de e många idag som hoppar av sina utbildningar. men hoppa av eller ta uppehåll som jag gjort finns inte i min ordlista, det finns bara klara eller misslyckas. å då blir de ett stor j* misslyckande stämplat i min panna. tyvärr, men så funkar jag. kan inte skriva så mkt mer ikväll, för ja orkar inte vakna imorgon me rödsvullna ögon...ska ju plugga allt vad ja kan imorgon..tenta på fredag *muttrar*. vet inte varför ja gör den egentligen för ja kommer misslyckas me den me, menmen. nu har ja sagt att ja ska göra den så de får la gå som de går. kan inte gå mer än åt h*vete å då får de göra de. jaja sov så gott, gissar att mina pojkar ligger där hemma nu å snarkar i kör som de brukar göra....usch va ja saknar er!!!

massa gonattpussar! <3


mina pojkar =)   *pussar*

saknar dig tösen nått så otroligt mkt.... :''(

hade behövt min kära dagbok nu mer än någonsin....har så mkt som ja vill skriva om, men kan inte göra de här. har massa saker som har kommit upp i mig som jag trodde att jag lyckats förtränga. har skrivit förr att ja inte visste när allting skulle komma ifatt mig men att de säkert skulle göra de ngn gång o den någon gång har nog kommit nu...o ja har skrivit att ja undrar vad som skulle ske när de gjorde de o de har ja nog märkt nu...å de som händer just nu e skit jobbigt, att bara sitta rakt upp o ner o titta på tv men så börjar tårarna rinna pga att man tänkt en tanke eller hör ngt på tv/radio som kan kopplas till de som finns i mina tankar så kommer de... vet inte vad ja ska göra, eller egentligen vet jag de men vet inte om ja verkligen vågar...var börjar man? varför är livet så jobbigt för? varför kan allting inte bara va bra? va har jag gjort för att förtjäna detta? varför just jag? hur ska jag göra för att andra ska förstå vad som händer inom mig när jag inte ens kan förklara det för mig själv? kan jag vara såhär ledsen för att jag har längtat så länge eller är det för att jag är arg för att de har tagit så länge eller kan de vara en fin kombination? men varför har det tagit så länge för? vet att jag kanske kan få svar på många frågor men vill ja verkligen ha svaren? vad kommer jag få veta? kommer hela jag komma på att mitt liv e byggt på massa skit prat, att allt de jag har trott va sant bara e ren bullshit? e livrädd att hela ja ska gå sönder o att alla runt omkring mig skall försvinna...vet att de inte kommer göra de man de känns så! finns egentligen ingenting ngn annan kan göra för mig, detta gäller mig. att jag själv skall våga ta steget o inte va rädd för att trilla. e omringad av människor som älskar mig även om jag själv tvivlar på de...har man blivit sårad o sviken en gång så låter man lixom inte andra komma så nära in på en så att man riskerar att bli sårad o sviken igen. för de e inte trevligt att bli sårad de kan ja ju meddela. men sen kommer den stora frågan...om ja vågar ta steget o ja inte trillar....kommer ja då kunna låta andra komma närmare eller kommer allting va som förr? vet verkligen inte vad ja ska göra o som vanligt har ja massa andra saker som händer i mitt liv just nu som ja borde ta tag i först, men som kommer att komma i andra hand (som vanligt...) men hur skall man kunna prioritera? egentligen så borde tentaplugget gå före allting annat, men iom att min lust för att plugga är lika med noll så kommer de lixom i sista hand...kommer antagligen inte klara tentan denhär gång iheller o ja vet att ja har fel inställning till tentan o att de antagligen är det som gör att ja inte kommer klara de men ja kan verkligen inte ändra på den. e väl lite de jag vill hitta nu under detta året, lusten till att plugga alltså...men så kom allt detta....men de e kanske just nu de skulle komma, när ja e hemma o kan ta itu me de...de e kanske de ja behöver reda ut innan ja kan gå vidare i mitt liv...fast samtidigt, ja har ju kunnat leva utan de innan så varför skulle ja behöva de nu för? jaja nu kommer ja bara me massa bortförklaringar för att ja e feg....jaja tror detta får va allting för idag...ska hoppa in i duschen nu hade ja tänkt. ska ner o avlösa min älskade syster så att hon kan få gå på lunch.

puss på er alla, tack för att ni finns!

hejhej

hittade en länk som alla bara måste se!!
så klicka in på den! (går de inte att klicka på den so kopiera o klistra in =)

http://www.youtube.com/watch?v=S1XKWT42CtM&eurl=http://www.facebook.com/group.php?gid=6726085361

de e inte jätte bra filmat men de e ja o mina töser! *sakna*
hoppas ni som tittar kommer tycka om det lika mkt som jag o alla andra som har tittat på de gör!

puss

hemligheter e ju ngt som e hemligt, som man antingen har som en egen hemlighet eller så har man en hemlighet med någon eller några. hemligheter skulle jag personligen säga att jag har ganska gott om, men när ja börjar tänka efter vad de skulle kunna va för några hemligheter så blir det inte så många. jag tror att jag har färre hemligheter än va ja tror att ja har egentligen. men hur är det då med hemligheter....ska man berätta alla sina hemligheter för de som är närmast eller hur är det? jag tycker de e ganska självklart att man har vissa hemligheter som ingen någonsin kommer att få reda på, men ja vet andra som öppnar sig totalt för varandra och berättar ALLT. men ska man verkligen göra de? ja jag vet inte...jag har nog vissa hemligheter som jag för alltid kommer bära med mig utan att någon får reda på de. men sen vet jag inte om allting är hemligheter iheller, för vissa kan bara va känslor som jag inte vill att någon skall få reda på. sådant som man bara har tryckt undan fast man vet att de finns där någonstans. sen finns de även tankar som man får som man kan gå o tänka på under en längre tid men som man kanske oxå trycker undan av en anledning. tror där e en himmla röra inom mig om man skulle plocka ut allting. men varför ja har tryckt undan saker och ting är för att ja skulle kunna leva ett så normalt liv som möjligt utan att behöva gå runt och tänka på saker o ting hela tiden och de har ja lyckats med! fast man vet ju aldrig om det kommer efter en en vacker dag...men de lär jag väl märka.

hur blir det då med alla omtentorna som jag har i sluteta av augusti? (eller de e bara tre stycken omtentor som jag har...). jag pratade med en kompis om de o hon sa att ja kunde ju bara göra en eller kanske två av dem. men jag har lixom inte pluggat ett skit o jag har inte lust över huvudtaget....e de då rätt att sätta sig o råplugga nu fram tills tentorna o sen efter man gjort tentorna så glömmer man allting? är det inte meningen att man skall lära sig ngt o sen komma ihåg de?! de tycker jag iaf är meningen. å skulle ja nu vilja börja plugga till lärare igen efter mitt uppehåll, ja då känns de som om ja hellre läser om de kurserna som ja inte har klarat av så att ja verkligen lär mig det. fast jag vet inte, samtidigt e ja fruktansvärt irriterad på mig själv att ja inte pluggar å framförallt att jag inte har klarat av dessa tentorna från första börjarn. menmen nu ska jag nog slutat skriva om detta så att jag inte blir ännu mer irriterad o tar ut de på min kära sambo! så ha de så bra!

puss

vet inte varför ja sitter här och skriver just nu, de kan bero på att min käre sambo ligger i sängen o sover o e allmänt osocial för tillfället eller så e de bara för att ja absolut inte vill plugga. tror nästan de kan va en bra blandning av båda orsakerna....har inte gjort ett skit idag å de känns helt underbart!! kan nog tänka mig ett liv som hemmafru :P
ja nu tog de slut på saker för mig att skriva om....för fortsätter jag så kommer de bara komma ännu fler klagomål på att ja inte vill plugga osv å de har jag redan tjatat tillräckligt om här på bloggen. så de ska ja inte skriva om.

ska nog hem till Tara o James ikväll o äta middag, e alltid mysigt o alltid kul att få prata engelska =) nu ringde Tara förresten så nu får jag nog sluta skriva å höra va hon har på hjärtat. ha de bra!

puss