myskväll me syster =)
ikväll har ja o min älskade syter vatt ute o ätit burgare o sen gått på bio. va super länge sedan hon o ja gjorde ngt tillsammans bara hon o ja. å gud va kul vi har! kommer sakna dig nått så otroligt mkt när ja åker upp igen. fattar inte hur ja ska klara de. gäller väl att komma in i all stress igen så att ja inte känner av längtan efter alla här hemma. dränka mig i plugg o träning som vanligt, så ska väl allting flyta på utan att man behöver känna efter hur man verkligen mår o hur man egentligen känner. men vill ja he ett sådant liv? va de inte därför som ja flyttade härifrån för att slippa all stress o all träning? egentligen va de väl därför, men e svårt att ta sig ur den rytmen när man har haft den i över tio år...
men man kanske skulle ta o stanna upp ett tag o tänka lite på hur man verkligen vill ha de. hur vill ja att mitt liv ska se ut? fast hur ska ja som tjugoåring veta hur ja vill att mitt liv ska se ut? ja har ju ingen aning om va som kommer ske om fem eller tio år. dagens samhälle är ju uppbyggt på ett lite annorluna sätt än hur de va förr. ja behöver inte jobba me samma jobb tills ja dör, ja kan plugga vidare, gå på kurser o visst är det så att allt ja gör nu som ung har ja nytta av när ja e gammal. men ska man tänka så om allting man gör? "ja men detta kan ja ju ha nytta av senare" istället för att tänka på va man verkligen vill göra nu. visst, efter gymnasiet kände ja att plugga direkt efter va helt självklart, men när man kommer från gymnasiet o ska ut i världen så har man ju oftast inte gjort ngt annat i sitt liv än o plugga. o den säkraste vägen att välja då är självklart att fortsätta plugga, för de vet du hur man gör, du vet hur de går till. men nu efter att ha pluggat i ca ett halv år börjar ja tvivla. e ju inte ensam om att göra de, de vet ja. men jag....vaffö jag? just nu gör ja det som jag har drömt om i hela mitt liv. plugga på GIH, läsa till idrottslärare o bo i sthlm. hela min dröm har gått i uppfyllelse o ja e inte nöjd. det är ngt som inte känns bra. men varför? VARFÖR? jag har fått allt ja någonsin drömt om o ja vill inte mer. hur kommer detta sig? vad är det för fel på mig? ja vet att de inte är ngt fel på mig o att de ibland bara kan bli såhär, men just nu känns de som om de är ngt fel på mig o ja hatar de. de hjälper ju inte heller när alla i min omgivning är så himla stolta o överlyckliga för att ja pluggar. varför e de så svårt att säga nej, ja vill inte mer nu? det är så enkelt att göra alla till lags, men när det kommer till en själv så går det inte längre. just nu vet ja inte alls hur ja ska göra. vill inte göra ngn besviken eller ledsen, men hur ja än gör, vilka val ja än kommer göra så kommer ngn eller ngt hamna i kläm o de gör ont i mig att de e så. nu undrar ni säkert hur allt kommer skita sig hur ja än gör, för man kan ju alltid gå tillbaka till det som har varit. men gör ja de så är det jag själv som kommer hamna i kläm. men vad är bäst? göra en massa människor besvikna eller klämma in en själv i en låda? ja vet va ja hade valt för ett tag sedan....men det är där det stora problemet ligger o de e de ja vill förhindra, men vet bara inte hur.
men nu är det dags att sova, kommer änså inte komma längre i mina funderingar ikväll.
sov så gott!
puss
men man kanske skulle ta o stanna upp ett tag o tänka lite på hur man verkligen vill ha de. hur vill ja att mitt liv ska se ut? fast hur ska ja som tjugoåring veta hur ja vill att mitt liv ska se ut? ja har ju ingen aning om va som kommer ske om fem eller tio år. dagens samhälle är ju uppbyggt på ett lite annorluna sätt än hur de va förr. ja behöver inte jobba me samma jobb tills ja dör, ja kan plugga vidare, gå på kurser o visst är det så att allt ja gör nu som ung har ja nytta av när ja e gammal. men ska man tänka så om allting man gör? "ja men detta kan ja ju ha nytta av senare" istället för att tänka på va man verkligen vill göra nu. visst, efter gymnasiet kände ja att plugga direkt efter va helt självklart, men när man kommer från gymnasiet o ska ut i världen så har man ju oftast inte gjort ngt annat i sitt liv än o plugga. o den säkraste vägen att välja då är självklart att fortsätta plugga, för de vet du hur man gör, du vet hur de går till. men nu efter att ha pluggat i ca ett halv år börjar ja tvivla. e ju inte ensam om att göra de, de vet ja. men jag....vaffö jag? just nu gör ja det som jag har drömt om i hela mitt liv. plugga på GIH, läsa till idrottslärare o bo i sthlm. hela min dröm har gått i uppfyllelse o ja e inte nöjd. det är ngt som inte känns bra. men varför? VARFÖR? jag har fått allt ja någonsin drömt om o ja vill inte mer. hur kommer detta sig? vad är det för fel på mig? ja vet att de inte är ngt fel på mig o att de ibland bara kan bli såhär, men just nu känns de som om de är ngt fel på mig o ja hatar de. de hjälper ju inte heller när alla i min omgivning är så himla stolta o överlyckliga för att ja pluggar. varför e de så svårt att säga nej, ja vill inte mer nu? det är så enkelt att göra alla till lags, men när det kommer till en själv så går det inte längre. just nu vet ja inte alls hur ja ska göra. vill inte göra ngn besviken eller ledsen, men hur ja än gör, vilka val ja än kommer göra så kommer ngn eller ngt hamna i kläm o de gör ont i mig att de e så. nu undrar ni säkert hur allt kommer skita sig hur ja än gör, för man kan ju alltid gå tillbaka till det som har varit. men gör ja de så är det jag själv som kommer hamna i kläm. men vad är bäst? göra en massa människor besvikna eller klämma in en själv i en låda? ja vet va ja hade valt för ett tag sedan....men det är där det stora problemet ligger o de e de ja vill förhindra, men vet bara inte hur.
men nu är det dags att sova, kommer änså inte komma längre i mina funderingar ikväll.
sov så gott!
puss
Kommentarer
Trackback
